/ kläder /

Tankar kring motion och mig själv

 

1:an på orienteringsgymnasiet i Hallsberg.


Jag har för första gången -  kanske någonsin, fått en sämre självbild. Min uppväxt har bestått av träning med orienteringen, en familj som värdesatt skogen och friluftslivet framför allt med skidåkning och långpromenader för att leta svamp med vår hund Zach. Jag har alltid varit den smala och har kunnat äta i stort sett vad jag vill i hur stor utsträckning jag velat utan att överhuvudtaget gått upp i vikt. 
Men först nu, kanske med ett hjärtekross nära till hands men också med människor runt omkring mig som kämpar med träning, svårigheter med maten och ett ständigt påtryckande om utseende så har jag också tvivlat. Och det gör mig förvirrad. För det är helt nytt. 

Men jag menar inte att jag vill bli dyngsmal och vill börja äta på ett annat sätt. För mat och snacks är livet och aldrig någonsin jag kommer vilja förändra eller gå in och peta i. Men jag vill få tilbaka den där träningsvardagen jag ändå hade ett tag. Inga måsten, men att röra på mig för att jag mår bra av det och att det egentligen är en stor del av den jag är. Om jag går in med den självbilden tror jag att jag kan hitta tillbaka till mig själv, och ha ett ännu bättre utgångsläge. För den här inre irritationen och små-ångesten av att inte trivas i kläder på alls samma sätt som tidigare i spegeln är något jag inte vill ska gå för långt. Så lika bra att börja ta tag i det direkt. Detta kan också handla om att vintern är den sämsta årstiden är det gäller hur man känner sig, hur man ser ut i spegeln angående smink, blekheten och ett livlöst hår. Men vi går ju mot vår och sommar så det kan endast bli bättre. 

Rotade reda på de få träningskläder Josefina hade i sin garderob och joggade iväg för att utvigda min karta om hur Linero ser ut. Tog en landsväg ut på fälten och fick gena i snön för att inte behöva springa exakt samma väg tillbaka. Det var tungt i snön och med påpylsade kläder, men fantastiskt att få andas ut genom porten och faktiskt gett sig ut i minusgraderna och snön. Jag ska göra mitt bästa för att hålla i det. Som ni säkert minns gick jag med i Malmös OK med fina förväntningar på att sakta men säkert ta upp det igen. Men smash pang tog mitt och Linus förhållande slut och tisdagsträningarna lades på hyllan. Men i vår kanske jag går dit igen. Vi får se! Kramar från mig.
 
#1 / / Hannis berg:

Jag skickade min kommentar på mejl istället för den blev lite för privat, så kika där älskling! Älskar dig så, med hela och djupaste delen av mitt hjärta. Du är bäst och min bästa vän. <3

#2 / / Annie:

Älskade bästa vän du ska veta att om du någonsin söker förändring någon gång i livet eller bara vill försvinna bort ett tag på obestämd tid så vet du att du alltid kan komma till mig! Bo hos mig, jobba hos mig, gyma, resa, leva vardagsliv med mig och göra allt jag gör tillsammans! Tillsammans har vi det alltid som bäst det vet du 💕 Finns alltid här med öppna armar och dörrar och väntar på dig 💕

#3 / / amanda:

åh känner så igen mig i detta. ölen och allt det lite mer osunda levernet man trots allt drar på sig när man börjar plugga gör ju sitt, och samtidigt slåss man med tankar om att man inte VILL bry sig om utseende men man mår ju heller inte bra när man inte känner sig snygg och ååååh det är så jobbigt alltihop. det känns så ytligt att klaga på vikt/utseende men samtidigt så måste man få utlopp för det någonstans, och man MÅSTE få vara icke-nöjd, bara det inte blir för destruktivt. man får vara försiktig och lagom både vad gäller alldeles för mycket onyttigt vs alldeles för mycket tankar på det och på träning, även om det är svårt. och man måste få äta vad man vill också. gah. sorry för rörig kommentar men känner SÅ igen mig i det här. puss älskar dig <3