/ kläder /

Första gången i Västerbotten!

 



På lördagsmorgonen vaknade jag upp och tänkte "Va tusan, varför inte vara lite yolo och åka till Umeå på typ världens kortaste notice?" Så det gjorde jag. På två timmar från att jag vaknat till liv efter en orolig natt var jag framme på Malmös flygplats och skulle boarda för flyget till Umeå. Allt bestämdes så fort så inte nog med att jag glömde mina p-piller och fick möta upp en tjejkompis i Umeå som hade en extra karta också glömde min DATOR i säkerhetskontrollen. Ibland blir jag knappt förvånad över mig själv. Men snart var jag uppe i luften och så många mil nämre Henrik. 



Han tog emot mig på Vasaplan halv 8 på kvällen. Jag visste inte var jag skulle gå av så han fick knacka på flygbussens fönster så jag fick rusa av. Kändes så surrealistiskt att på bara några timmar vara tillsammans igen uppe i Umeå av alla ställen. Men åh så mysigt att komma till den lilla staden med en kallare luft och ett lugnare tempo än hemma i Malmö. 



På söndagen satte vi på oss vantar och dunjacka och tog en långpromenad längs med Umeälven in till stan dä Henrik skulle visa mig runt och såklart visa mig Arkitekturskolan. 



Här är hans arbetsplats! Erkänn coolt? Så annorlunda skolform än vad jag själv är van vid. Hela Arkitekturskolan hade en så himla skön atmosfär så jag förstår verkligen att han trivs bra där. 



Nästa morgon fick jag frukost på sängen. Kan inte det vara det absolut finaste som finns? 



Så då kröp vi ner i sängen igen och såg på det nysläppta avsnittet av Westworld som vi annars ser via facetime tillsammans. 



Efter en dag då jag beövde sitta ganska mycket med min projektplan till skolan då Henrik hjälpte m oig med sånt där krångligt som finansieringsplan och annat tråkigt gick vi ut och åt på Pinchos. Vi drack som vanligt varsitt glas Cava och åt små rätter som fish & chips, rödbetor och getost, liten kebab, kantarellpaj, sötpotatispommes och glaserade revbensspjäll. Mumsigt! 



Sen gick vi hem och slängde oss i sängen och bara gjorde olika saker fast vi ändå var med varandra. För mig kan det nog vara det finaste. Att den ena kan läsa, lägga upp på instagram eller se på youtubeklipp medans den andra gör något helt annat fast man fortfarande liksom umgås, är tillsammans, en millimeter från varandra så man kan pussa den ena på örsnibben om man så vill. ♥


Hemmakväll när jag struntade i kvällsflyget bara för vi skulle få en kväll till tillsammans. Då ville jag bara frysa tiden för jag kände mig så lycklig. 


Men så kom som alltid morgonen när vi skulle säga hejdå, igen. Och nej det blir inte enklare, det blir bara så mycket svårare och svårare för varje gång att jag blir helt tokig. Att man ens ska behöva stå ut med det här vansinnet att dela på sig från sin andra halva. Så orättvist att behöva utsätta sitt hjärta för den hjärtesorgen. Men då är det tur att man har bilder och bloggen att se tillbaka på. Puss på bästa dagarna i ett underbart Umeå