/ kläder /

Take this waltz

Äter pinnglass i sängen och ögonen är helt uppsvullna så det bara är två springor att titta på dataskärmen med. Filmen var jättebra. Verkligen jättebra. Det var så verkligt, så sött, så vackert, så himla äkta. Hon var en sån där Bridget Jones. Inte sådär överdrivet snygg som alla skådesspelerskor försöker vara för att få oss tittare att må dåligt, utan snarare en vanlig människa som bara blir världens vackraste i hennes sätt och skratt och småtvister av söta personlighet. 

Den handlde om Margot och Lous kärlek till varandra. Alla deras internskämt, hur de låg på golvet och brottades och hade söta smeknamn till varandra och bodde i världens sötaste hus någonstans i USA. Men de saknar gnistan. De känner varandra bättre än någon annan, älskar varandra mer än något annat men saknar "det". Lou tar sig aldrig tiden att ligga med Margot och hon känner sig inte tillräckligt fin i Lous ögon. Så träffar hon en kille på flyget hem till Toronto. Som får henne att skapa nya perspektiv och de går på tivoli ihop och besöker häftiga platser. Men vem kan lämna så mycket för något nytt och spännande?

Så vanlig och typisk frågeställning att det finns inte. Vackert. Se den! 


<3